Vi måste öka takten i omställningen av Sveriges fastighetsbestånd

För att uppnå klimatmålen måste Sverige prioritera renovering av befintliga byggnader. EUs renoveringsvågsstrategi pekar på vikten av detta, men det räcker inte. Det krävs en politisk vilja och incitament lokalt här i Sverige för att öka takten i omställningen av det befintliga fastighetsbeståndet och samtidigt bromsa rivning av fullt funktionsdugliga fastigheter.

Efter två år av förhandlingar enades EUs ministerråd före sommaren om de sista delarna i klimatpaketet Fit for 55. Målet är att minska ländernas utsläpp med 55 procent till år 2030.

Som en del i denna plan har EU tidigare antagit renoveringsvågsstrategin där det slås fast att renoveringstakten minst måste fördubblas under de närmaste tio åren. Om Sverige ska kunna leva upp till dessa mål krävs att vi vidtar åtgärder. Fastighetssektorn står, enligt Naturvårdsverket, för en femtedel av Sveriges utsläpp och är följaktligen en mycket viktig del i omställningsarbetet och bör därför ligga högt upp på prioritetslistan.

Det är nödvändigt att omställningen av det svenska fastighetsbeståndet intensifieras då många byggnader i Sverige har låg energieffektivitet. Enligt Boverket är en betydande del av Sveriges fastighetsbestånd från 1960- och 1970-talen och många av dessa byggnader behöver renoveras och uppdateras för att möta dagens krav på energieffektivitet och hållbarhet.

Lösningen är inte att riva och bygga nytt. Dels går det för långsamt, dels är det betydligt mer klimatbelastande än att bygga om befintliga fastigheter. Enligt en belgisk forskningsstudie, som publicerats i Journal of Environmental Management, är klimatavtrycket från renovering av befintlig byggnad ungefär hälften jämfört med klimatsmart nybyggnation av motsvarande yta.

Det är alltså uppenbart att vi får avsevärt mycket bättre effekt om vi återbrukar byggnader genom att energioptimera, återanvända material och bygga vidare på redan befintliga byggnader. Vi borde även diskutera möjligheten till mer flexibel användning av befintligt bestånd vad gäller vilka typer av verksamheter som är tillåtna samt normer och krav vid ändrad användning. Det skulle ge incitament att förlänga livet på byggnader och på så sätt minska nybyggnationen.

Uppdateringen av befintligt bestånd skulle kunna ses som den största utmaning branschen någonsin stått inför, ändå pratas det alldeles för lite om hur vi tar oss an denna samtidigt som de politiska incitamenten för omställningen lyser med sin frånvaro.

Som ett svar på de nya direktiven kring energieffektivitet i befintliga fastigheter behöver branschen stöttning från politiken med att skapa incitament för en snabbare omställning. Vi behöver:

1. Hårdare reglering kring rivning av funktionsdugliga fastigheter. I London och Bryssel krävs att alla möjligheter till uppgradering av befintliga hus är utredda innan tillstånd för nybyggnation ges. Det skulle vara intressant att utreda möjligheten till liknande reglering i Sverige.
2. Ekonomiska incitament för att kraftigt öka investeringstakten i energibesparande teknik och åtgärder. Även om Europas energikris har skapat en ökad medvetenhet så går det inte tillräckligt fort. Utred möjligheten till finansiella incitament vid storskalig energireduktion.
3. En starkare diskussion och offentlig dialog gällande vikten av att ta vara på och renovera befintliga fastigheter och tillåta alternativ användning. Idag premieras hyresgäster i sina hållbarhetsredovisningar när de hyr nya hus i stället för renoverade äldre hus.

Vi föreslår därför att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning med uppdrag att ta fram förslag till incitament för renovering av befintliga byggnader, att sanktioner för rivning av funktionsdugliga fastigheter införs och att Sverige inom EU lobbar för en stärkt omställningsagenda vad gäller ombyggnation av befintliga fastigheter.

Anna Brännström, Head of ESG and Impact, Revelop
Thomas Sipos, Group CEO, Revelop